Mot Antalya

Jetlagen när man kom hem till Göteborg var fruktansvärd. Vi flög först i 8,5 h till München och landade där runt klockan 08:00 lokal tid. Då var alltså klockan 02:00 för oss. Sen flög jag till Göteborg efter en mellanlandning i Stockholm. Klockan 17:00 landade jag på Landvetter, och jag var hur trött som helst för jag kunde inte sova något under flygresan då jag aldrig varit med om mer turbulens. Direkt när vi landade så började jag till och med blöda näsblod, så det var väldigt skönt när man väl kom hem efter en sådan jobbig resa.

Resten av veckan har bestått av mycket träning och många prov i skolan. Nu är den träningsveckan dock över för nu är jag påväg till flygplatsen och ska flyga till Antalya. Tre veckor med tävlingar och de två första veckorna är vi ett stort gäng svenskor med coacher. Det ska bli riktigt kul och framförallt nu när vi är många på plats som stöttar och hjälper varandra.

Huvudtävlingen börjar på tisdag så det blir träning söndag/måndag. Ser verkligen fram emot de här veckorna!

👋🏼👋🏼👋🏼

Då var denna resa slut. 

Jag lyckades tillsammans med min tyska dubbelpartner Alexandra Vecic gå till en kvartsfinal efter två vinster. Först vann vi mot Geller/Grishuk med 6-4,6-1 och i andra omgången vann vi 10-7 i matchtiebreak mot två thailändskor. I kvartsfinalen blev Kawaguchi/Nagy för svåra och vi förlorade med 2-6,3-6. Men det var väldigt kul med en kvartsfinal i dubbel och det blev tre bra matcher och även fler bra träningar. 

Efter förlusten så hade vi en heldag här i New York utan tennis. Då passade vi på att åka buss i ca 1 h till en jättestor outlet. Vi var där i några timmar och shoppade innan vi tog bussen tillbaka till hotellet. 

Nu idag är det däremot dags att åka hem. Just nu sitter jag på en buss mot Newark flygplats. Vårt plan lyfter 17:30 (lördag) och jag är hemma i Göteborg runt 17:00 svensk tid. Det ska bli skönt att komma hem, men jag har haft det väldigt bra här och kommer saknar New York. 

Det är inte bara NY resan som är slut, mina juniorår är nu över. Jag känner mig nöjd och klar som junior och ser fram emot att börja spela 15k tävlingar. Men jag kommer verkligen sakna det. Framförallt vännerna man träffat på alla tävlingar och sedan upplevelserna när man spelat junior grand slams. Däremot får man ännu mer motivation att sträva efter att komma tillbaks till grand slams, och att få träffa alla ”juniorer” igen i det andra omklädningsrummet. 

Jag är glad att jag valde spela junior tills jag faktiskt inte kan det längre. Så många erfarenheter jag fått, så mycket jag lärt mig, så många framgångar men också så många motgångar. Men framförallt, så sjukt kul man har haft. Det är först när det väl är över som man verkligen inser hur mycket man har fått uppleva.

Så tack och hejdå, men nu ser jag fram emot en ny spännande resa. 😄


You win or you learn

Det var inte min dag igår. Spelet var inte där alls där, men det berodde också på att min motståndare gjorde det svårt för mig. Trots detta blev det tre set och jag fick se mig besegrad 3-6 i avgörande set. Självklart var jag besviken efter min match att jag inte kunde spela på en högre nivå, men nu ett tag senare vet jag att jag kommer lära mig mycket av den här förlusten. Jag vet nu exakt vad jag behöver utveckla för att nå nästa nivå, och när jag hittar något att utveckla så kommer jag träna tills det sitter i ryggmärgen. Idag var det en träningsdag, men det blev inte så mycket tennis då det regnade stora delar av dagen. Jag hann slå på bollen i 5 minuter, men jag har redan tagit ett steg framåt efter de 5 minutrarna. Resten av dagen sprang jag i Central Park med mamma och sedan körde vi fys tillsammans. Imorgon är det träning på förmiddagen och sedan blir det dubbel tillsammans med Alexandra Vecic. Tredje match på bana 11 efter klockan 11:00 vår tid.

Sometimes you win, sometimes you learn – har vi nog alla hört någon gång i livet. Men det är så sant. ❤️

Sista gången

Efter några bra dagar med förberedelser så är vi äntligen framme till matchstart. Idag fick alla spelare sin ackreditering som gjorde att man fick komma in på huvudområden och fick tillgång till alla faciliteter. Allting är så stort så i början är man lite snurrig och går fram och tillbaka för att försöka lära sig vart allt ligger. Men när man har koll så har man verkligen koll. Du har allting du behöver och all hjälp man kan få.

Efter all träning idag så publicerades lottningen och även tillslut spelschemat. Jag möter Oksana Selekmeteva från Ryssland klockan 11:00 på bana 4. Alltså blir det klockan 17:00 i Sverige. Jag tror att man kommer kunna följa matchen på Eurosport player.

Det ska bli sjukt roligt imorgon. Imorgon börjar min sista tävling någonsin som junior. Jag ska ta vara på varje varje varje liten sekund.

Framme i NY

I söndags åkte jag på eftermiddagen upp till Stockholm för att övernatta på ett hotell nära Arlanda. Jag behövde gå upp runt 06:00 tiden för att sedan vara på flygplatsen klockan 07:00 där jag träffade Martin och Gustaf. Vårt plan till New York lyfte 09:00 och det var en resa på 8 h. Jag hade fönsterplats som kan ha många för- och nackdelar, men nackdelen är framförallt att man är den jobbiga personen som alltid behöver fråga de som sitter bredvid en att flytta på sig när man behöver gå på toa. Och jag vill helst aldrig fråga om det så jag satt där i timmar tills personen bredvid flyttade på sig, och då tog jag min chans. 🙂

Tillslut landade vi på Newark och vi åkte direkt till hotellet för att checka in. Vi var ganska trötta resten av dagen då det var mitt i natten i Sverige, men det var inte jättesvårt att hålla sig vaken när vi fick biljetter till Louis Armstrong Stadium på kvällen. Vi fick se Stan Wawrinka spela så det var verkligen en jättebra första dag i New York.

Dagen efter (alltså idag tisdag) började vi dagen med att leta frulle innan vi åkte iväg till Bronx och Cary Leeds tennis center. Jag tränade med en polska både på förmiddagen och på eftermiddagen och det kändes fantastiskt att vara tillbaka utomhus och spela igen. 🙂 Mellan passen beställde jag pasta som lunch, och det var den största pastan jag sett i mitt liv. Jag tror det hade räckt till fyra personer.

Efter sista tennispasset åkte vi tillbaka till hotellet. Av hotellet fick vi en nyckel till ett gym som låg några gator bort för att göra fys. Det var svårt att få plats på gymmet för det var sjukt många människor som skulle träna exakt samtidigt på exakt samma plats. Men det funkade i alla fall!

Till sist käkade vi middag på en riktigt bra italiensk restaurang innan jag nu sitter på hotellrummet och kollar på lite us open. Jag ska snart sova för man känner verkligen av jetlagen nu senare på dagen. Imorgon blir det träning igen och sedan ska vi åka och kolla på Rebecca Peterson när hon spelar, och förhoppningsvis lite dubbel med Johanna Larsson också.

Hej igen

Ja, hej igen, det var ett tag sedan. Senaste gången jag uppdaterade här så hade vi precis kommit fram till Thassos i Grekland. Nu är det cirka 2 veckor sedan och jag är hemma igen. Semestern var väldigt härlig och jag tror verkligen det behövdes, även om jag mer än gärna hade stått på en tennisbana någon timme. Dagarna såg nästan likadana ut hela veckan. Mamma och jag började alltid dagen med någon slags fysträning innan frukosten, sedan var det mycket sol och bad och såklart god mat. Det är inte mycket som slår den grekiska tzatziki måste jag säga.

I lördags åkte vi hem till Götet igen och jag kände mig utvilad och sjukt taggad inför träningen igen. Jag hann bara komma innanför dörren innan jag hämtade tennisväskan och tvingade med Ebba på lite träning. Jag har fortsatt att träna under denna veckan som vanligt på Ullevi samtidigt som skolan har dragit igång igen. Man kan tro att den första veckan är ganska lugn i skolan, men så var det inte för min del. Jag har pluggat religion under sommaren och nu idag hade jag mitt sista prov i den kursen så under kvällarna denna veckan har jag spenderat många timmar med att plugga religion. Men nu är det äntligen över!

Bortsett från allt pluggandet så tycker jag det är kul att kunna gå till skolan igen när man väl är hemma. Träffa lite andra människor och komma på andra tankar ibland. Nytt för i år för mig är att jag inte längre har en klass. Jag skulle väl inte säga att jag haft en tät kontakt med min klass under gymnasiet ändå, men under detta läsåret kommer jag verkligen inte ha något med dem överhuvudtaget. Så det blir privatlektioner och så får man träffa alla mellan lektionerna istället.

Annars har det väl inte hänt så mycket mer än sist. Nästa grej på agendan blir New York på måndag. Alltså herregud vad kul. Det ska verkligen bli så häftigt att åka dit och spela min sista Grand Slam som junior, men också min sista juniortävling för livet. Jag tror och hoppas att det kommer bli en grymt häftig upplevelse och jag ska försöka hålla er uppdaterade under resan.

HEJ SEMESTER

Lag EM var min sista tävling för denna grusssäsong så jag åkte hem och började träna på hardcourt istället. Jag har kört på med all träning denna veckan på hemmaplan och det har gått jättebra. Det är alltid lite annorlunda att gå från olika underlag, men det skapar också lite ny motivation.

Idag (lördag) så tar jag däremot semester i en vecka för att ladda batterierna igen och vara redo för resten av säsongen. Just nu befinner jag mig på en ö i Grekland som heter Thassos. Det är så fint här och det ska bli skönt att ha en riktig semester i några dagar. Känns overkligt att flyga utan att ha massa racketar i sitt handbagage för en gång skull. 🙂

Ibland är livet sjukt orättvist

Precis som det står i titeln så känns det sjukt orättvist just nu. Vi var redo och taggade för matcherna idag och vi gjorde verkligen allt vi kunde. Vi förlorade 2:a singeln och vann 1:a singeln och spelade därför en avgörande dubbel. Agnes och jag var 100 % laddade. Jag gick verkligen in på banan och hade bestämt mig för vinst. Vi skulle ta hem det här. Första set gick till tiebreak. Vid 6-6 servar de en nätserve efter att vi hade haft två setbollar. Det är första gången jag ser en coach på bänken som ställer sig upp och skriker och applåderar när en spelare gör nätserve. Det är även första gången jag ser det hända vid ett dubbelfel. Vi förlorar med 6-8 i tiebreak. Självklart blev man knäckt och förtvivlad när man förlorade ett sådant tiebreak, men jag vet bara hur jag vände all förtvivlan och ilska till att bara se vinst i mina ögon. H*lvete vilken energi vi fick. Reta inte upp oss, då får vi bara ännu mer motivation till att vinna. 6-1 till oss i andra, och det är dags för matchtiebreak. Vi låg hela tiden under med 1 eller 2 poäng men var hela tiden inställda på hur vi skulle vända och vinna. Efter sjukt sjukt sjukt sjukt många felbeslut av domaren står det plötsligt 6-9 och den turkiska coachen håller nästan på att fira redan. Men aldrig i mitt liv att vi skulle förlora det här, aldrig. Tre bollar senare står det 9-9 och vi fortsatte med samma sak. De sista två bollarna är så sjukt så marginaler som inte är på vår sida. 9-11 Turkiet och vi kommer inte att spela slutspel i Lag EM.

Nu har det gått några timmar efter förlusten. Det har varit några tysta och jobbiga timmar och jag kan fortfarande inte fatta att vi förlorade. Vi kämpade och slet och gjorde verkligen ALLT ALLT ALLT för att vinna. Det var vår match.

Det kommer kännas tungt i några timmar till. Men i slutet av dagen så måste jag säga att jag kommer vara stolt över mig själv och vårt lag. Vi gjorde det tillsammans och gjorde vårt bästa på läktaren, på bänken och på banan. Vi visade ❤️ för Sverige. Den kärlek vi visade för sporten idag gör att jag kommer vara nöjd och stolt över dagen när jag somnar ikväll.

Mycket resande

Klockan 21:00 i söndags lyfte jag från Zürich flygplats och landade på Kastrup runt klockan 22:00. Checkade in på hotellet klockan 23:00. Klockan 03:30 ringde klockan och kl 07:30 var jag på Münchens flygplats. Sen flög vi till Timisoara och avslutade med 1 h bilfärd tills vi kom till Arad på eftermiddagen. Jag körde bara lite yoga som träning efter flygresan när vi kom fram och sedan käkade vi middag innan jag somnade direkt. Idag har jag tränat lite tennis också med teamet men fokuserade också mycket på att ta igen sömnen och på återhämtning. Imorgon kommer vi vara förberedda för en tuff utmaning,

Lottningen kom idag och vi möter Turkiet i första matchen. För att gå vidare till slutspel måste man komma 1:a, 2:a eller 3:a i gruppen. Alltså måste man vinna första matchen, och sedan minst en till. Imorgon kommer Vanessa och jag spela singlarna och dubbeln får vi se sedan.

Vi vet att det kommer bli riktigt tuffa matcher, men vi vet också att vi kommer ha riktigt roligt och göra allt vi kan både på banan och läktaren. LETSGO SWEDEN.