Hemresa

Tredje och sista veckan på denna tävlingsresa spelades i Melilla i Spanien som faktiskt ligger i Afrika. Mattias och jag landade på måndagen och kunde träna på tisdagen innan det var match igen på onsdag. Jag fick tuffaste möjliga motstånd direkt och mötte 1:a seedade Laura Pigossi från Brasilien. Jag började matchen riktigt bra och spelade mig fram till 5-2 i första set. Trots det så förlorade jag första set i tiebreak. I andra set blev det riktigt kämpigt och Pigossi vann 6 raka game till 6-0. Alltid lika tråkigt att förlora men jag lärde mig mycket och jag vet vad jag ska jobba extra mycket på tills nästa tävling.

Denna veckan spelade jag dubbel tillsammans med tjeckiskan Anna Siskova och där gick det bättre än singelturneringen. Trots att vi förlorade första set i våra två första matcher så lyckades vi hitta ett sätt att vända och spelade oss fram till en final. I finalen blev 1:a seedade spanska paret för tufft och vi förlorade med 6-7,4-6.

Nu blir det inga fler matcher den här resan utan nu är det dags att åka hem igen till Götet. ❤️ Det ska bli så skönt att komma hem igen till familjen och slippa andas i en mask så fort man lämnar sitt rum. Hemma i Sverige blir det träning i några veckor innan det är dags att ta på sig masken igen och förhoppningsvis åka ut på touren igen. Tack Trieste, Saint-Palais-sur-Mer och Melilla, det har varit grymt kul att tävla igen.




Första ITF Pro Titeln!

Frankrike blev en succé. Redan när pappa och jag kom fram till tennisanläggningen och staden Royan/Saint-Palais-Sur-Mer på fredagskvällen så kände man sig väldigt välkommen. Open 17 som tävlingen hette är nog den bäst organiserade tävlingen jag någonsin spelat på 15 k nivå. Förutom att alla var väldigt noga med coronarestriktionerna och att alla skulle känna sig trygga på plats, så var även alla funktionärer väldigt trevliga och hjälpsamma. Så trots att det först var match på tisdagen för min del, så blev det 3 väldigt bra träningsdagar på plats med många duktiga spelare och när det väl var matchdags så var jag helt redo.

I första matchen fick jag möta Yasmine Mansouri från Frankrike och jag spelade inte min bästa tennis, men jag spelade taktiskt bäst och vann med 6-4,6-2. I andra omgången mötte jag duktiga junioren Mell Gonzalez från Ecuador. Ingen av oss tänkte missa ett slag så det blev en fight i över 2 h i 35 graders värme, men jag lyckades kriga hem matchen i två raka set – 6-3,6-4. I kvartsfinal mötte jag Frankrikes sista hopp i tävlingen – Ocean Babel. Jag låg under med 2-4 i första set men märkte ganska snabbt att jag måste spela helt annorlunda för att vinna. Jag lyckades ändra på min plan och vann därmed också resten av gamen till 6-4,6-0. Nu var jag framme i semifinal mot Lexie Stevens från Nederländerna som jag aldrig mött förut. I första set spelade jag hur bra som helst och vann med 6-0, men i andra set var jag inte riktigt med på att Stevens ändrade taktik och förlorade med 2-6. I tredje set fick jag också ändra min taktik och nu handlade det bara om att hitta ett sätt att vinna – vilket jag lyckades med. Sista seten blev 6-3 till mig. Plötsligt var man därmed i final mot ungerskan Dorka Drahota Szabo och vi båda skulle fightas om att ta vår första ITF pro titel. Efter nästan 3 h och räddad matchboll i tredje set så lyckades jag på något sätt vinna. 3-6,6-3,7-6 (6) blev sifforna och jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv. Att vinna efter en sådan lång och tuff fight går inte att beskriva och jag är super glad att jag lyckats vinna min första pro titel.

Direkt efter final och prisutdelning så satte sig pappa och jag i bilen i 5 h för att åka till Paris. Nu är jag på flygplatsen och ska snart flyga till Spanien där jag möter upp Mattias. Imorgon börjar nämligen den sista tävlingen på den här resan och jag ska ta med mig många positiva saker från den här veckan och försöka bli ännu bättre.

Back on the pro tour

När alla spelare tvingades hem i mars från alla internationella tävling så trodde man nog inte att det skulle dröja tills slutet av augusti innan man fick tävla på touren igen. Trots att ingenting är som vanligt igen så är jag i alla fall glad att det finns möjligheten att tävla internationellt igen, och för en vecka sedan åkte pappa och jag till Trieste i Italien för att kvala i min första 15k tävling sedan Grekland i våras. I första kvalomgången mötte jag Georgina Pedona från Italien och den matchen fick spelas under elljusen klockan 20:00 på kvällen. Det var en tuff fight där jag lyckades vinna med 6-3,6-3. Dagen efter mötte jag Federica Rossi från Italien som jag förlorade mot förra året i Paris, så jag var ganska sugen på att ta revansch. De första sju gamen spelades utomhus innan regnet tvingades oss in i tältet. Ställningen var då 4-3 till mig och jag lyckades även hålla den ledningen till 6-4,6-4. I huvudtävlingen fick jag möta Melania Delai som jag också mötte i Paris förra året. Matchen spelades på CC framför hemmapubliken i 3 h och det var nog många som trodde att Delai skulle knyta ihop säcken i tredje set när hon hade ledning med 3-1,4-2 och 5-4. Men, på något sätt lyckades jag hitta ett sätt att vända och tog tredje set med 7-5. Nästa dag var det däremot tvärtom där det såg ut som att jag skulle vinna mot tjeckiskan Michaela Bayerlova efter ledning med 7-5,4-2, men tyvärr blev det förlust med 4-6,4-6 i de två sista seten. Sjukt tråkigt att förlora när man hade sina chanser, men jag gjorde allt jag kunde och tar med mig många saker från den här tävlingen.

Just nu är jag faktiskt i Saint Palais sur Mer i Frankrike och ska spela en ny 15k. Jag är redan inne i huvudtävlingen som börjar på tisdag så jag får några bra träningsdagar här på plats innan. Man märker att Frankrike är mycket noggrannare med corona restriktionerna än Italien där det nu är obligatoriskt att bära mask nästan överallt. Det är ett måste att använda handsprit innan man går in på banan och det känns som man allmänt har mer respekt för corona än vad man hade i Italien.

Här kommer lite bilder från förra veckan i Italiaaa.

Framme i Melbourne

Efter en sjukt lång resa med 20 h flygtid, landade vi äntligen i Melbourne 21:50 igår kväll. Trots att klockan egentligen var mitt på dagen i Sverige så var man så trött efter resan, så man kunde somna ganska direkt när vi kom till hotellet. Imorse vaknade vi runt 7:30 och har bara hunnit käka frukost än så länge. Vi ska försöka träna på eftermiddagen idag och innan dess får vi se vad vi hittar på. 🙂

Gbg -> Köpenhamn -> Singapore -> Melbourne

Nu är vi påväg! Vi lämnade hemmet klockan 07:00 imorse och åkte till Landvetter. På flygplatsen träffade vi faktiskt på Sofia Hellman som jobbade i säkerhetskontrollen, vilket var lite skojigt. 🙂 Halv tio lyfte förste planet till Köpenhamn, och när vi landade tog vi något litet att käka innan vi gick vidare till nästa plan. Just nu sitter jag vid vår gate och väntar på att vi får gå på planet till Singapore. Flygresan tar cirka 12 h till Singapore. När vi landar är klockan 07:30, men för er är det mitt i natten. Från Singapore till Melbourne tar det sedan cirka 8 h. Så vi är nog framme sent på kvällen på söndag.

Packa packa packa

Sista träningen i Stockholm är över för denna gång och just nu sitter jag i bilen påväg hem till götet igen. Direkt när jag kommer hem ska jag börja packa. Det känns som det är ganska mycket att packa…och jag är verkligen noggrann med att jag får med mig allt jag behöver….så det kan ta några timmar. Men det gör inget för just nu är jag så fruuuuuuuktansvärt taggad. Fattar ni att jag ska åka till Australien imorgon eller???!! Nä jag fattar inte heller det. Hihihihihihi men vi hörs antagligen imorgon innan vi lyfter.

Paris

Oj jag har verkligen bloggat för dåligt när jag varit här i Paris. Vi landade i alla fall i Paris runt lunch på tisdagen och det ända vi hann göra var att träna lite och sedan åka hem till Damiens släktingar och käka middag. De lagar ju väldigt god mat, men vi ska ju äta så himla mycket hela tiden! 😂 Det är ju förrätt och varmrätt och sedan blir det bröd och ost och till sist efterätt. Men gott var det verkligen!

Dagen efter (onsdag) så tränade jag först ett pass med en tjej från Afrika och sedan på eftermiddagen tränade jag med Sinja Kraus från Österrike. Jag gillar verkligen banorna här, det är lite skillnad än att spela på mossen. 🙂  Efter all träning signade jag även in och sedan på kvällen kom lottningen. Jag fick möta Hannah Viller Møller från Danmark som jag mött ett antal gånger tidigare.

OCH nu kommer vi till torsdagen och de dåliga nyheterna. Jag spelade mot Hannah idag efter lunch någon gång och det blev förlust med 4-6,3-6. Det var längesedan jag blev så ledsen och frustrerad efter en förlust. Jag brukar ju ofta vara bra på att endast tänka process när jag spelar, oavsett vad det står så försöker jag bara tänka på hur jag ska spela. Idag var det nästan endast resultattänk vilket gjorde att jag förlorade. Jag blev inte alls avslappnad och spelade helt fel taktiskt. Spelet var inte särskild dåligt, men Hannah spelade smart, det gjorde inte jag. Men aja, det är av sådana här matcher jag lär mig mest av. Det är i alla fall skönt att veta att man har så himla mycket att utveckla, då kan det endast bli bättre 😅.

Innan jag är tillbaka på banan igen med nya mål så ska jag ta och njuta lite av Paris imorgon. Jag är ju faktiskt i Paris💗

 

Hemma❤️

Det blev lite stressigt i fredags. Vi förlorade semin med 1-6,2-6 och de andra var mycket bättre än oss. Efter dubbeln åkte vi till hotellet i lugn och ro då vi trodde att det inte fanns några plan hem den dagen. Melis och jag skulle precis börja gå till stan när Martin ringde och sa att vi kan ta flyget som gick klockan 19:00 och att vi åker om 20 min. Melis och jag fick ju väldigt mycket stress då vi inte ens hade börjat packa, men vi blev klara i tid i alla fall. Sedan satte vi oss direkt i en taxi till Sofia flygplats och flög sedan till Frankfurt där vi fick köra lite intervaller till vår gate. Vi hann med planet och landade i Köpenhamn 23:00 där pappa hämtade mig och körde hem mig till Göteborg. 02:41 var jag hemma och kunde äntligen få sova.

Dagen efter, alltså igår, så vaknade jag konstigt nog redan vid kl 8:30. Jag valde att lägga lite tid på plugget, och sedan på eftermiddagen cyklade hela familjen till mormor och morfar för att äta lite afrikansk middag och titta på massa bilder från när de var i Sydafrika. Det känns väldigt skönt att vara hemma trots att det bara kommer vara i några dagar till. 😄

En till chans

Okeeej, igår tog jag en efterlängtad revansch mot Carole Monnet som jag aldrig vunnit över innan. Siffrorna blev 6-3,6-1 och det kändes riktigt gött. Jag spelade väldigt smart och försökte endast spela så bra som möjligt hela matchen. Jag försökte med samma taktik idag mot Polina Kudermetova från Ryssland och det gick också väldigt bra. Siffrorna blev 6-4,6-2. Men nu har jag däremot något väldigt tråkigt, irriterande och jobbigt att berätta. Sinja Kraus och jag mötte Kanaptaskaya (!!!) och hennes ryska dubbelpartner idag i andra omgången i dubbeln, och vi förlorade med 7-6,6-7,8-10 😭😭😭 Vi hade 6-5 i andra set, 5-5 i tiebreak och 8-8 i matchtiebreak. Så det kändes riktigt riktigt riktigt förjävligt direkt efter matchen. Men nu så ska jag ta min revansch. Imorgon möter jag Kanaptaskaya igen i singeln och jag ska försöka spela så bra som möjligt hela matchen. Nu är det min tur!!!

Upploppet har börjat

Då var vi bara 2 Hennemanns kvar i Spanien. Ebba och mamma landade i Göteborg nu på eftermiddagen och pappa och jag tog bilen till landsbygden. Jag tränade ett pass med en brittiska idag och sedan med min dubbelpartner. OCH nej, det är inte Viktoriya Kanaptaskaya denna gången, jag blev förbannad när hon vann över mig så jag ville inte spela med henne längre. Nä, så var det verkligen inte, jag hade bestämt sedan innan att spela med Sinja Kraus från Österrike. Det kändes härligt att kunna spela på en riktig grusbana idag då gruset inte hade blåst bort… 🙂 Imorgon blir det nog träning igen och sedan får vi vänta på lottningen.