Hemresa

Tredje och sista veckan på denna tävlingsresa spelades i Melilla i Spanien som faktiskt ligger i Afrika. Mattias och jag landade på måndagen och kunde träna på tisdagen innan det var match igen på onsdag. Jag fick tuffaste möjliga motstånd direkt och mötte 1:a seedade Laura Pigossi från Brasilien. Jag började matchen riktigt bra och spelade mig fram till 5-2 i första set. Trots det så förlorade jag första set i tiebreak. I andra set blev det riktigt kämpigt och Pigossi vann 6 raka game till 6-0. Alltid lika tråkigt att förlora men jag lärde mig mycket och jag vet vad jag ska jobba extra mycket på tills nästa tävling.

Denna veckan spelade jag dubbel tillsammans med tjeckiskan Anna Siskova och där gick det bättre än singelturneringen. Trots att vi förlorade första set i våra två första matcher så lyckades vi hitta ett sätt att vända och spelade oss fram till en final. I finalen blev 1:a seedade spanska paret för tufft och vi förlorade med 6-7,4-6.

Nu blir det inga fler matcher den här resan utan nu är det dags att åka hem igen till Götet. ❤️ Det ska bli så skönt att komma hem igen till familjen och slippa andas i en mask så fort man lämnar sitt rum. Hemma i Sverige blir det träning i några veckor innan det är dags att ta på sig masken igen och förhoppningsvis åka ut på touren igen. Tack Trieste, Saint-Palais-sur-Mer och Melilla, det har varit grymt kul att tävla igen.




Första ITF Pro Titeln!

Frankrike blev en succé. Redan när pappa och jag kom fram till tennisanläggningen och staden Royan/Saint-Palais-Sur-Mer på fredagskvällen så kände man sig väldigt välkommen. Open 17 som tävlingen hette är nog den bäst organiserade tävlingen jag någonsin spelat på 15 k nivå. Förutom att alla var väldigt noga med coronarestriktionerna och att alla skulle känna sig trygga på plats, så var även alla funktionärer väldigt trevliga och hjälpsamma. Så trots att det först var match på tisdagen för min del, så blev det 3 väldigt bra träningsdagar på plats med många duktiga spelare och när det väl var matchdags så var jag helt redo.

I första matchen fick jag möta Yasmine Mansouri från Frankrike och jag spelade inte min bästa tennis, men jag spelade taktiskt bäst och vann med 6-4,6-2. I andra omgången mötte jag duktiga junioren Mell Gonzalez från Ecuador. Ingen av oss tänkte missa ett slag så det blev en fight i över 2 h i 35 graders värme, men jag lyckades kriga hem matchen i två raka set – 6-3,6-4. I kvartsfinal mötte jag Frankrikes sista hopp i tävlingen – Ocean Babel. Jag låg under med 2-4 i första set men märkte ganska snabbt att jag måste spela helt annorlunda för att vinna. Jag lyckades ändra på min plan och vann därmed också resten av gamen till 6-4,6-0. Nu var jag framme i semifinal mot Lexie Stevens från Nederländerna som jag aldrig mött förut. I första set spelade jag hur bra som helst och vann med 6-0, men i andra set var jag inte riktigt med på att Stevens ändrade taktik och förlorade med 2-6. I tredje set fick jag också ändra min taktik och nu handlade det bara om att hitta ett sätt att vinna – vilket jag lyckades med. Sista seten blev 6-3 till mig. Plötsligt var man därmed i final mot ungerskan Dorka Drahota Szabo och vi båda skulle fightas om att ta vår första ITF pro titel. Efter nästan 3 h och räddad matchboll i tredje set så lyckades jag på något sätt vinna. 3-6,6-3,7-6 (6) blev sifforna och jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv. Att vinna efter en sådan lång och tuff fight går inte att beskriva och jag är super glad att jag lyckats vinna min första pro titel.

Direkt efter final och prisutdelning så satte sig pappa och jag i bilen i 5 h för att åka till Paris. Nu är jag på flygplatsen och ska snart flyga till Spanien där jag möter upp Mattias. Imorgon börjar nämligen den sista tävlingen på den här resan och jag ska ta med mig många positiva saker från den här veckan och försöka bli ännu bättre.

Back on the pro tour

När alla spelare tvingades hem i mars från alla internationella tävling så trodde man nog inte att det skulle dröja tills slutet av augusti innan man fick tävla på touren igen. Trots att ingenting är som vanligt igen så är jag i alla fall glad att det finns möjligheten att tävla internationellt igen, och för en vecka sedan åkte pappa och jag till Trieste i Italien för att kvala i min första 15k tävling sedan Grekland i våras. I första kvalomgången mötte jag Georgina Pedona från Italien och den matchen fick spelas under elljusen klockan 20:00 på kvällen. Det var en tuff fight där jag lyckades vinna med 6-3,6-3. Dagen efter mötte jag Federica Rossi från Italien som jag förlorade mot förra året i Paris, så jag var ganska sugen på att ta revansch. De första sju gamen spelades utomhus innan regnet tvingades oss in i tältet. Ställningen var då 4-3 till mig och jag lyckades även hålla den ledningen till 6-4,6-4. I huvudtävlingen fick jag möta Melania Delai som jag också mötte i Paris förra året. Matchen spelades på CC framför hemmapubliken i 3 h och det var nog många som trodde att Delai skulle knyta ihop säcken i tredje set när hon hade ledning med 3-1,4-2 och 5-4. Men, på något sätt lyckades jag hitta ett sätt att vända och tog tredje set med 7-5. Nästa dag var det däremot tvärtom där det såg ut som att jag skulle vinna mot tjeckiskan Michaela Bayerlova efter ledning med 7-5,4-2, men tyvärr blev det förlust med 4-6,4-6 i de två sista seten. Sjukt tråkigt att förlora när man hade sina chanser, men jag gjorde allt jag kunde och tar med mig många saker från den här tävlingen.

Just nu är jag faktiskt i Saint Palais sur Mer i Frankrike och ska spela en ny 15k. Jag är redan inne i huvudtävlingen som börjar på tisdag så jag får några bra träningsdagar här på plats innan. Man märker att Frankrike är mycket noggrannare med corona restriktionerna än Italien där det nu är obligatoriskt att bära mask nästan överallt. Det är ett måste att använda handsprit innan man går in på banan och det känns som man allmänt har mer respekt för corona än vad man hade i Italien.

Här kommer lite bilder från förra veckan i Italiaaa.

Hopp och förtvivlan

I helgen spelades den sista sommartouren för i år och även den sista SM-deltävlingen i Stockholm på Näsbyparks grusbanor. Huvudtävlingen började på fredagen men jag åkte upp till Stockholm redan på måndagen för att kunna träna några dagar på plats innan allt började. Jag fick möjligheten att bo och träna på KLTK tillsammans med bland annat Klara Milicevic under tisdagen och onsdagen. Det blev jättebra träning och stort tack till KLTK för att jag fick komma på besök. 🙂 På torsdagen tränade jag ett pass på matchbanorna och tittade även på kvalmatcherna för att vara helt redo inför fredagens match.

I min grupp hamnade Lisa Zaar, Julia Löfqvist och Susanne Celik och den första jag skulle möta var Lisa. Det var fjärde gången vi möttes den här sommaren och den här gången vann Lisa. Det blev en väldigt tuff match och jag fick jobba för att ens vinna enstaka poäng. Jag spelade absolut inte dåligt men Lisa var helt enkelt för bra och vann med 6-0,6-4. Jag som åkte upp till Stockholm för att göra allt jag kan för att ta hem ett SM-guld var ganska förtvivlad när jag gick ut från banan och hade förlorat första gruppspelsmatchen, jag trodde att guldet var helt kört för min del.

Men oavsett så valde jag att lära mig av förlusten och laddade om inför två nya matcher dagen efter. Det var en ny dag med nya möjligheter att utvecklas och jag var taggad på att få revansch. Först mötte jag Julia Löfqvist där jag spelade mycket smart och bestämt och vann med 6-1,6-1 och senare på eftermiddagen fick jag tråkigt nog WO mot Susanne Celik pga skada. Det betydde att jag kom två i min grupp och jag skulle spela match om tredje pris dagen efter, men jag visste fortfarande inte mot vem…

För nu blir det spännande 🙂 I den andra gruppen var det inte klart vem som skulle gå till final inför den sista gruppspelsmatchen. Cornelia Lister och Kajsa Rinaldo Persson mötte varandra på lördagskvällen. Skulle Cornelia vinna hade hon vunnit alla sina matcher och skulle spela final dagen efter och även då ha chansen till att ta SM-guld. Däremot, skulle Kajsa vinna skulle Fanny Östlund bli etta i gruppen och Lister spela match om tredje pris + att jag skulle bli Svensk mästarinna. Rinaldo vs Lister matchen gick till matchtiebreak och efter många välspelade poäng så vann Rinaldo med 11-9 och jag hade hade tagit SM-guld. Jag kan inget annat än att säga att jag var GANSKA nervös när jag kollade på det matchtiebreaket…

Förutom ett SM-guld så vann jag även mot Cornelia Lister med 2-6,6-1,6-1 i matchen om tredje pris i Audi Danderyd Open och avslutade den här sommartouren med en vinst. Så man kan väl säga att dagarna i Stockholm innehöll ganska mycket känslor och både hopp och förtvivlan. Men det blev i alla fall bra tillslut och jag kunde inte vara gladare att jag vunnit mitt första senior SM-guld. 🙂

6 matcher på 4 dagar

Förkvalsmatcherna var igång på alla banor när jag kom fram till Ystads tennisklubb på tisdagseftermiddagen. Man kände och såg tävlingsadrenalinet både på läktaren och på banan och det var även så roligt att få träffa alla andra spelare igen. När jag kom fram hade även lottningen kommit och jag skulle möta Rebecca Ehn på morgonen därpå; och efter att ha tränat 1 h på ystads grus så kände jag att jag var redo för match.

Under de första gamen i matchen så var det väldigt nervöst, men adrenalinet av att äntligen få spela match tog över och trots att spelet inte var på topp så kändes det så sjukt sjukt bra. Resultatet blev 6-3,6-2 till mig och jag kunde vara glad och nöjd i en liten stund, men sedan var det dags att ladda inför nästa match kl 15:00 mot Vanessa Ersöz. Mot Vanessa blev resultatet 6-1,6-2 men det var mycket jämnare än så och jag fick verkligen spela smart för att vinna poängen. Jag var såklart väldigt nöjd med första matchdagen och extra glad att jag nu var klar för huvudtävlingen och skulle möta tre riktigt duktiga spelare.

Huvudtävlingen spelades i två pooler där grupp A bestod av Mirjam Björklund, Lisa Zaar, Jaqueline Cabaj Awad och Kajsa Rinaldo Persson och grupp B bestod av Fanny Östlund, Marina Yudanov, Cornelia Lister och jag. På torsdagen skulle jag möta Fanny som jag aldrig mött innan vilket därför blev extra spännande. I början av matchen var det sjukt långa poäng och det stod och vägde fram och tillbaka. Jag fortsatte dock med min gameplan hela matchen och lyckades vinna med 6-3,6-2. Dagen efter började jag att möta Marina Yudanov. Som ni många kanske kommer ihåg så åkte jag på storstryk i Varberg förra året med 0-6,0-6 och jag har förlorat ett antal gånger mot Marina. Att jag sedan nu lyckades vinna för första gången med 6-1,6-1 gjorde mig ganska nöjd.

Sista gruppspelsmatchen spelades senare på eftermiddagen och det var även gruppfinalen mot Cornelia Lister. Lister hade jag heller aldrig mött innan men jag visste såklart att det skulle bli mycket mycket tufft. I första set spelade jag väldigt bra och tog det till 6-1. I andra set ändrade Lister sitt spel litegrann vilket även gjorde att mitt spel ändrades. Det var sjukt långa game och tillslut gick även andra set till tiebreak där jag låg under med 0-4. Jag lyckades däremot ta 7 raka poäng och därmed var jag klar för final.

I finalen ställdes jag mot Kajsa Rinaldo Persson som var obesegrad i grupp A. Framför full läktare på centercourten skulle vi göra upp om titeln i den första SM deltävlingen. Första set blev 1-6 till Kajsa och jag fick verkligen kämpa för att stå emot hennes tunga slag. I andra set ändrade jag lite i mitt spel och hade chanser till 6-5, men Kajsa var den starkare spelaren idag och lyckades vinna andra set med 7-5. Det är aldrig kul att förlora men jag gjorde allt jag kunde, inte bara under finalen utan under hela veckan. Så jag kan inget annat än att vara nöjd med min insats och säga grattis till Kajsa.

Nu väntas det lite vila och återhämtning efter dessa 6 matcher. 6 matcher är dubbelt så många matcher som jag spelat på hela 2020. 🙂

Tre inspirerande dagar i huvudstaden

Igår kväll kom jag hem till Göteborg efter tre väldigt intensiva men inspirerande dagar i Stockholm. I måndags deltog jag på SOK:s medieutbildning där jag och cirka åtta andra idrottare fick lära oss väldigt mycket om hur medierna arbetar. I slutet av utbildningen fick vi testa våra nya kunskaper genom en låtsas press konferens och jag känner verkligen att jag lärde mig mycket under de timmarna. Efter utbildningen åkte jag till Catella Arena där jag förutom att träna fick möjligheten att träffa några spelare från GTG:s after school program och prata om min träningsdagbok och vad som hjälpt mig mycket under mina år som idrottare. Stort tack till GTG att jag fick komma dit och jag hoppas att många av spelarna får bra användning av boken.

Under tisdagen och onsdagen var det kick-off för de nya aktiva i Topp och Talang programmet och vi fick lyssna på många personer från SOK:s resursteam som berättade om hur SOK kan ge oss ett så bra och skräddarsytt stöd som möjligt. Det var mycket information att ta in och sjukt lärorika och motiverande dagar. Det var verkligen kul att träffa de andra idrottarna och höra hur deras satsning ser ut.

Innan jag lämnade Stockholm på onsdagen så besökte jag Streber-stiftelsen som 2018 gav mig ett stipendium och har varit ett väldigt bra och viktigt stöd för min satsning. Stort tack återigen Streber, både för ert stöd och att jag fick komma och hälsa på.

Hej igen

Jag förstår att ni har tappat motivationen till att läsa min blogg för tillfället, för det har inte kommit några nya inlägg nu på ett bra tag. Anledningen är väl att jag själv inte har haft någon motivation till att dela med mig av min vardag. Nu däremot känner jag att det är dags för en liten uppdatering.

2020 började inte som jag hade tänkt mig. För några veckor sedan fick jag en skada i handleden vilket tvingade mig att avboka mina planerade tävlingar för januari. Jag tvingades också att tacka nej till att representera Sverige i Fed Cup i februari. De första veckorna var ganska jobbiga, just för att jag var inställd på att få åka och tävla hela januari och även att få uppleva ett Fed Cup. Istället blev jag kvar i Göteborg för att köra rehab och fys. Jag fick även massor av skolarbete från skolan och varje dag såg nästan likadan ut. Träning, skola, träning, plugg. Det var inte med glädje som jag gick till gymmet varje dag och om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag att allt var sjukt orättvist.

Men vid det här laget har jag lärt mig att jag bara kan lägga energi och fokus på det som jag kan påverka, och det var något jag insåg efter någon vecka. Jag har accepterat hur läget ser ut och ser istället fördelarna med att köra tuffare fys än någonsin och att komma tillbaka väl förberedd. Jag tar en dag i taget och försöker göra så bra jag kan för att hela tiden utvecklas. Tack vare att jag har så bra personer runt omkring mig så är det mycket lättare att hitta den rätta vägen tillbaka. Eva Linger på idrottsrehab hjälper mig med rehaben varje dag och jag är otroligt tacksam för hennes engagemang, tack ännu en gång för allt du gör. Jag är också glad över den hjälp jag får av mina tränare för att kunna utvecklas på tennisbanan trots att jag inte alltid använder rack och boll. Men två personer som jag kanske många gånger glömmer att tacka är mina föräldrar. De är de enda personerna som hjälpt mig från dag ett och som alltid stått vid min sida oavsett dag. Utan dem hade jag aldrig varit där jag är idag.

I dagsläget håller jag fortfarande på med fys och rehab men hoppas och tror att jag inom den närmsta tiden kommer kunna spela tennis igen. Så länge jag gör allt jag kan för att bli lite bättre varje dag så mår jag bra. Vi hörs snart igen.