Tre inspirerande dagar i huvudstaden

Igår kväll kom jag hem till Göteborg efter tre väldigt intensiva men inspirerande dagar i Stockholm. I måndags deltog jag på SOK:s medieutbildning där jag och cirka åtta andra idrottare fick lära oss väldigt mycket om hur medierna arbetar. I slutet av utbildningen fick vi testa våra nya kunskaper genom en låtsas press konferens och jag känner verkligen att jag lärde mig mycket under de timmarna. Efter utbildningen åkte jag till Catella Arena där jag förutom att träna fick möjligheten att träffa några spelare från GTG:s after school program och prata om min träningsdagbok och vad som hjälpt mig mycket under mina år som idrottare. Stort tack till GTG att jag fick komma dit och jag hoppas att många av spelarna får bra användning av boken.

Under tisdagen och onsdagen var det kick-off för de nya aktiva i Topp och Talang programmet och vi fick lyssna på många personer från SOK:s resursteam som berättade om hur SOK kan ge oss ett så bra och skräddarsytt stöd som möjligt. Det var mycket information att ta in och sjukt lärorika och motiverande dagar. Det var verkligen kul att träffa de andra idrottarna och höra hur deras satsning ser ut.

Innan jag lämnade Stockholm på onsdagen så besökte jag Streber-stiftelsen som 2018 gav mig ett stipendium och har varit ett väldigt bra och viktigt stöd för min satsning. Stort tack återigen Streber, både för ert stöd och att jag fick komma och hälsa på.

Hej igen

Jag förstår att ni har tappat motivationen till att läsa min blogg för tillfället, för det har inte kommit några nya inlägg nu på ett bra tag. Anledningen är väl att jag själv inte har haft någon motivation till att dela med mig av min vardag. Nu däremot känner jag att det är dags för en liten uppdatering.

2020 började inte som jag hade tänkt mig. För några veckor sedan fick jag en skada i handleden vilket tvingade mig att avboka mina planerade tävlingar för januari. Jag tvingades också att tacka nej till att representera Sverige i Fed Cup i februari. De första veckorna var ganska jobbiga, just för att jag var inställd på att få åka och tävla hela januari och även att få uppleva ett Fed Cup. Istället blev jag kvar i Göteborg för att köra rehab och fys. Jag fick även massor av skolarbete från skolan och varje dag såg nästan likadan ut. Träning, skola, träning, plugg. Det var inte med glädje som jag gick till gymmet varje dag och om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag att allt var sjukt orättvist.

Men vid det här laget har jag lärt mig att jag bara kan lägga energi och fokus på det som jag kan påverka, och det var något jag insåg efter någon vecka. Jag har accepterat hur läget ser ut och ser istället fördelarna med att köra tuffare fys än någonsin och att komma tillbaka väl förberedd. Jag tar en dag i taget och försöker göra så bra jag kan för att hela tiden utvecklas. Tack vare att jag har så bra personer runt omkring mig så är det mycket lättare att hitta den rätta vägen tillbaka. Eva Linger på idrottsrehab hjälper mig med rehaben varje dag och jag är otroligt tacksam för hennes engagemang, tack ännu en gång för allt du gör. Jag är också glad över den hjälp jag får av mina tränare för att kunna utvecklas på tennisbanan trots att jag inte alltid använder rack och boll. Men två personer som jag kanske många gånger glömmer att tacka är mina föräldrar. De är de enda personerna som hjälpt mig från dag ett och som alltid stått vid min sida oavsett dag. Utan dem hade jag aldrig varit där jag är idag.

I dagsläget håller jag fortfarande på med fys och rehab men hoppas och tror att jag inom den närmsta tiden kommer kunna spela tennis igen. Så länge jag gör allt jag kan för att bli lite bättre varje dag så mår jag bra. Vi hörs snart igen.