Hemresa

Tredje och sista veckan på denna tävlingsresa spelades i Melilla i Spanien som faktiskt ligger i Afrika. Mattias och jag landade på måndagen och kunde träna på tisdagen innan det var match igen på onsdag. Jag fick tuffaste möjliga motstånd direkt och mötte 1:a seedade Laura Pigossi från Brasilien. Jag började matchen riktigt bra och spelade mig fram till 5-2 i första set. Trots det så förlorade jag första set i tiebreak. I andra set blev det riktigt kämpigt och Pigossi vann 6 raka game till 6-0. Alltid lika tråkigt att förlora men jag lärde mig mycket och jag vet vad jag ska jobba extra mycket på tills nästa tävling.

Denna veckan spelade jag dubbel tillsammans med tjeckiskan Anna Siskova och där gick det bättre än singelturneringen. Trots att vi förlorade första set i våra två första matcher så lyckades vi hitta ett sätt att vända och spelade oss fram till en final. I finalen blev 1:a seedade spanska paret för tufft och vi förlorade med 6-7,4-6.

Nu blir det inga fler matcher den här resan utan nu är det dags att åka hem igen till Götet. ❤️ Det ska bli så skönt att komma hem igen till familjen och slippa andas i en mask så fort man lämnar sitt rum. Hemma i Sverige blir det träning i några veckor innan det är dags att ta på sig masken igen och förhoppningsvis åka ut på touren igen. Tack Trieste, Saint-Palais-sur-Mer och Melilla, det har varit grymt kul att tävla igen.




Första ITF Pro Titeln!

Frankrike blev en succé. Redan när pappa och jag kom fram till tennisanläggningen och staden Royan/Saint-Palais-Sur-Mer på fredagskvällen så kände man sig väldigt välkommen. Open 17 som tävlingen hette är nog den bäst organiserade tävlingen jag någonsin spelat på 15 k nivå. Förutom att alla var väldigt noga med coronarestriktionerna och att alla skulle känna sig trygga på plats, så var även alla funktionärer väldigt trevliga och hjälpsamma. Så trots att det först var match på tisdagen för min del, så blev det 3 väldigt bra träningsdagar på plats med många duktiga spelare och när det väl var matchdags så var jag helt redo.

I första matchen fick jag möta Yasmine Mansouri från Frankrike och jag spelade inte min bästa tennis, men jag spelade taktiskt bäst och vann med 6-4,6-2. I andra omgången mötte jag duktiga junioren Mell Gonzalez från Ecuador. Ingen av oss tänkte missa ett slag så det blev en fight i över 2 h i 35 graders värme, men jag lyckades kriga hem matchen i två raka set – 6-3,6-4. I kvartsfinal mötte jag Frankrikes sista hopp i tävlingen – Ocean Babel. Jag låg under med 2-4 i första set men märkte ganska snabbt att jag måste spela helt annorlunda för att vinna. Jag lyckades ändra på min plan och vann därmed också resten av gamen till 6-4,6-0. Nu var jag framme i semifinal mot Lexie Stevens från Nederländerna som jag aldrig mött förut. I första set spelade jag hur bra som helst och vann med 6-0, men i andra set var jag inte riktigt med på att Stevens ändrade taktik och förlorade med 2-6. I tredje set fick jag också ändra min taktik och nu handlade det bara om att hitta ett sätt att vinna – vilket jag lyckades med. Sista seten blev 6-3 till mig. Plötsligt var man därmed i final mot ungerskan Dorka Drahota Szabo och vi båda skulle fightas om att ta vår första ITF pro titel. Efter nästan 3 h och räddad matchboll i tredje set så lyckades jag på något sätt vinna. 3-6,6-3,7-6 (6) blev sifforna och jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv. Att vinna efter en sådan lång och tuff fight går inte att beskriva och jag är super glad att jag lyckats vinna min första pro titel.

Direkt efter final och prisutdelning så satte sig pappa och jag i bilen i 5 h för att åka till Paris. Nu är jag på flygplatsen och ska snart flyga till Spanien där jag möter upp Mattias. Imorgon börjar nämligen den sista tävlingen på den här resan och jag ska ta med mig många positiva saker från den här veckan och försöka bli ännu bättre.

Back on the pro tour

När alla spelare tvingades hem i mars från alla internationella tävling så trodde man nog inte att det skulle dröja tills slutet av augusti innan man fick tävla på touren igen. Trots att ingenting är som vanligt igen så är jag i alla fall glad att det finns möjligheten att tävla internationellt igen, och för en vecka sedan åkte pappa och jag till Trieste i Italien för att kvala i min första 15k tävling sedan Grekland i våras. I första kvalomgången mötte jag Georgina Pedona från Italien och den matchen fick spelas under elljusen klockan 20:00 på kvällen. Det var en tuff fight där jag lyckades vinna med 6-3,6-3. Dagen efter mötte jag Federica Rossi från Italien som jag förlorade mot förra året i Paris, så jag var ganska sugen på att ta revansch. De första sju gamen spelades utomhus innan regnet tvingades oss in i tältet. Ställningen var då 4-3 till mig och jag lyckades även hålla den ledningen till 6-4,6-4. I huvudtävlingen fick jag möta Melania Delai som jag också mötte i Paris förra året. Matchen spelades på CC framför hemmapubliken i 3 h och det var nog många som trodde att Delai skulle knyta ihop säcken i tredje set när hon hade ledning med 3-1,4-2 och 5-4. Men, på något sätt lyckades jag hitta ett sätt att vända och tog tredje set med 7-5. Nästa dag var det däremot tvärtom där det såg ut som att jag skulle vinna mot tjeckiskan Michaela Bayerlova efter ledning med 7-5,4-2, men tyvärr blev det förlust med 4-6,4-6 i de två sista seten. Sjukt tråkigt att förlora när man hade sina chanser, men jag gjorde allt jag kunde och tar med mig många saker från den här tävlingen.

Just nu är jag faktiskt i Saint Palais sur Mer i Frankrike och ska spela en ny 15k. Jag är redan inne i huvudtävlingen som börjar på tisdag så jag får några bra träningsdagar här på plats innan. Man märker att Frankrike är mycket noggrannare med corona restriktionerna än Italien där det nu är obligatoriskt att bära mask nästan överallt. Det är ett måste att använda handsprit innan man går in på banan och det känns som man allmänt har mer respekt för corona än vad man hade i Italien.

Här kommer lite bilder från förra veckan i Italiaaa.