Tre inspirerande dagar i huvudstaden

Igår kväll kom jag hem till Göteborg efter tre väldigt intensiva men inspirerande dagar i Stockholm. I måndags deltog jag på SOK:s medieutbildning där jag och cirka åtta andra idrottare fick lära oss väldigt mycket om hur medierna arbetar. I slutet av utbildningen fick vi testa våra nya kunskaper genom en låtsas press konferens och jag känner verkligen att jag lärde mig mycket under de timmarna. Efter utbildningen åkte jag till Catella Arena där jag förutom att träna fick möjligheten att träffa några spelare från GTG:s after school program och prata om min träningsdagbok och vad som hjälpt mig mycket under mina år som idrottare. Stort tack till GTG att jag fick komma dit och jag hoppas att många av spelarna får bra användning av boken.

Under tisdagen och onsdagen var det kick-off för de nya aktiva i Topp och Talang programmet och vi fick lyssna på många personer från SOK:s resursteam som berättade om hur SOK kan ge oss ett så bra och skräddarsytt stöd som möjligt. Det var mycket information att ta in och sjukt lärorika och motiverande dagar. Det var verkligen kul att träffa de andra idrottarna och höra hur deras satsning ser ut.

Innan jag lämnade Stockholm på onsdagen så besökte jag Streber-stiftelsen som 2018 gav mig ett stipendium och har varit ett väldigt bra och viktigt stöd för min satsning. Stort tack återigen Streber, både för ert stöd och att jag fick komma och hälsa på.

Back in business

I början av veckan slog jag äntligen mina första tennisslag för året. Jag kan verkligen inte köra fullt ännu, men bara att jag kan spela litegrann gör mig så glad. Det har faktiskt varit en jobbig period och det är först nu när jag kan stå på banan igen som jag inser hur mycket jag saknat det. Jag tror inte jag vågat hoppas på eller gissa hur lång tid det skulle ta, men nu är det verkligen en lättnad att veta att jag kan spela igen. Trots att jag inte har kunnat träna tennis nu under en period, så vet jag att jag har utvecklats på så många andra plan. Jag ser fram emot att få börja spela mer och kunna spela matcher igen, men just nu tar jag en dag i taget och försöker göra varje dag så bra som möjligt.


Hej igen

Jag förstår att ni har tappat motivationen till att läsa min blogg för tillfället, för det har inte kommit några nya inlägg nu på ett bra tag. Anledningen är väl att jag själv inte har haft någon motivation till att dela med mig av min vardag. Nu däremot känner jag att det är dags för en liten uppdatering.

2020 började inte som jag hade tänkt mig. För några veckor sedan fick jag en skada i handleden vilket tvingade mig att avboka mina planerade tävlingar för januari. Jag tvingades också att tacka nej till att representera Sverige i Fed Cup i februari. De första veckorna var ganska jobbiga, just för att jag var inställd på att få åka och tävla hela januari och även att få uppleva ett Fed Cup. Istället blev jag kvar i Göteborg för att köra rehab och fys. Jag fick även massor av skolarbete från skolan och varje dag såg nästan likadan ut. Träning, skola, träning, plugg. Det var inte med glädje som jag gick till gymmet varje dag och om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag att allt var sjukt orättvist.

Men vid det här laget har jag lärt mig att jag bara kan lägga energi och fokus på det som jag kan påverka, och det var något jag insåg efter någon vecka. Jag har accepterat hur läget ser ut och ser istället fördelarna med att köra tuffare fys än någonsin och att komma tillbaka väl förberedd. Jag tar en dag i taget och försöker göra så bra jag kan för att hela tiden utvecklas. Tack vare att jag har så bra personer runt omkring mig så är det mycket lättare att hitta den rätta vägen tillbaka. Eva Linger på idrottsrehab hjälper mig med rehaben varje dag och jag är otroligt tacksam för hennes engagemang, tack ännu en gång för allt du gör. Jag är också glad över den hjälp jag får av mina tränare för att kunna utvecklas på tennisbanan trots att jag inte alltid använder rack och boll. Men två personer som jag kanske många gånger glömmer att tacka är mina föräldrar. De är de enda personerna som hjälpt mig från dag ett och som alltid stått vid min sida oavsett dag. Utan dem hade jag aldrig varit där jag är idag.

I dagsläget håller jag fortfarande på med fys och rehab men hoppas och tror att jag inom den närmsta tiden kommer kunna spela tennis igen. Så länge jag gör allt jag kan för att bli lite bättre varje dag så mår jag bra. Vi hörs snart igen.



Bara 362 dagar kvar tills nästa jul

Sista veckan innan jul åkte jag upp till Stockholm och tränande några dagar på GTG. Jag fick chansen att träna en del med Tomova från Bulgarien och även Susanne. Det var väldigt tufft som vanligt och jag var ganska trött när jag åkte hem på fredagskvällen. I lördags och söndags tränade jag de sista tennispassen innan jag tog lite julledigt.

I måndags var det den 23:e december och jag tycker nästan att den dagen är lika mysig som själva julafton. Eller, jag började dagen med att köra lite intervallträning, men sen var den väldigt mysig. Först klädde vi granen och gjorde julgodis med julmusik i bakgrunden. Ebba gjorde knäck och lussebullar medan jag försökte göra lite olika och nyttiga rawballs. Jag vet inte om jag skrivit det här på bloggen men jag kom ju på någon sjuk utmaning 1 januari detta året att jag bara skulle äta nyttigt det här året. Inget godis, inga kakor eller desserter, ingen glass, choklad osv osv. Detta gäller ju såklart även under julen så jag fick helt enkelt fixa nyttigt julgodis.

På kvällen åt vi lite julskinka och drack glögg framför Bingolottos uppesittarkväll. Jag är alltid lika taggad på Bingolotto men det är verkligen bara bingot som är det roliga, resten av programmet är väl ändå tråkigt. Man är ju alltid lika nära att vinna en resa eller en bil men det blev tyvärr bara 100 kr denna gången. 🙂

I tisdags var det julafton!!! Hela familjen började dagen med en julfrukost och sedan var mamma och jag ute och sprang 10 km innan vi åkte hem till farmor och farfar och hade det jättemysigt. Massor av god mat, paketöppning, julklappsspel och ännu fler tävlingar. Jag hade en liten dålig kväll där jag konstigt nog kom sist i vår lilla julturnering och Ebba tog hem titeln…… 🙂 Men förutom det var kvällen myyyycket bra.

Dagen efter var det dags för juldagen. På förmiddagen körde mamma och jag ett väldigt tungt fyspass och på eftermiddagen var det dags för julfirandet nummer två och denna gången hemma hos mormor och morfar. Förutom att tomten kom på besök så blev det också fantastiskt god mat och paketöppning, men höjdpunkten på kvällen var ändå julklappsspelet. Förra året tog familjen Draberg hem 99 % av alla paket och jag har laddat om för en revansch nu under lång tid. Familjen Hennemann ändrade taktik i år och kom hem väldigt nöjda efter en skön revansch.

Tidigt nästa morgon åkte jag till Vänersborg för att vara med VTK:s mellandagsläger. Det var väldigt kul att få hjälpa till lite och se många duktiga juniorer spela. Tack VTK för att jag fick vara med!

Men nu är julen över och det gick väldigt snabbt. MEN, det är bara 362 dagar kvar tills nästa jul.


Summering av veckan

Det var skönt att komma hem till götet igen förra helgen. Däremot var det dags att packa väskorna igen på måndagen för att bege sig till Helsingborg. Från måndag till torsdag hade Julia Löfqvist, Klara Milicevic, Johanna Larsson och jag ett litet läger tillsammans där Mattias Arvidsson var coach. Det var hur bra träning som helst och jag får sådan motivation av att stå på samma bana med spelare som också har samma motivation. Sjukt bra och roliga dagar.

I fredags gick jag till skolan och stämde av så att alla hade koll på läget. På eftermiddagen tränade jag med Boris Bojovic och på kvällen tittade jag på när min kusin Lovisa hade simhoppsavslutning på Valhalla. Jag blir lika imponerad varje gång och jag önskar jag också kunde vara lika cool och modig.

I lördags började jag dagen med att träna med ingen mindre än Olivia. Hon kom hem från college för några dagar sedan och jag har saknat henne så myckeeeeet. Som vanligt blev det en väldigt bra träning med Olivia.

På eftermiddagen samlades Ebba, Stella, Amina, Mikael och jag klockan 15:30 på Ullevi inför seriefinalen mot Kungsbacka. Vi fick världens bästa överraskning när vi höll på att värma upp. Plötsligt knackade någon på gymmet och där står Dereban!!! Dereban har också varit på college och jag tror att hela Ullevi har saknat henne, en riktig glädjespridare. Vi alla var sjukt taggade och vi alla presterade på topp när vi vann med 4-0 i matcher och är därmed klara för division 1 nästa år.

I söndags var det faktiskt dags för en vilodag efter en mycket bra träningsvecka. Jag började dagen med att käka brunch med Maria på Kafferosten. Det var sjukt gott och det blir ännu godare när det är buffé också. Sällskapet däremot var ju såklart det bästa. 🙂

På eftermiddagen åkte mamma och jag och julhandlade lite. Jag älskar att handla julklappar, det är så mysigt.

JUST DET!! Förra veckan träffade även Ebba och jag vår lilla nya kusin. Världens sötaste Bianca. 💕

2019✔️

Det blev vinst i första omgången i Jablonec mot tjeckiskan Pulchartova. Tro det eller ej, men jag vann i tre set igen. 6-3,3-6, 6-1, igen. Jag föredrar faktiskt att vinna i två set men under de här två veckorna verkar jag inte vara så bra på det. 🙂 I dubbeln vann ryskan och jag även första omgången med 10-6 i matchtiebreak mot ett par från Tjeckien. Dagen efter var det en matchfri dag så det blev bara träning både på banan och på gymmet.

I andra omgången mötte jag Karolina Berankova från Tjeckien. Jag hade ganska stora problem i första set där det blev 2-6. I andra set hittade jag ett sätt att vända och hade bra lägen att ta andra set då jag hade en ledning med 5-1. Trots detta blev det 5-7 till henne. Såklart känns det väldigt tråkigt att förlora och framförallt när jag kände att jag kunde vända och vinna. Det blev även förlust i dubbeln med 5-7,4-6 mot ett par från Estland/Japan.

Men, jag är ändå väldigt glad och stolt över de här två veckorna. Jag är nästan mest glad över veckan här i Jablonec. Jag har verkligen varit utanför min comfort zone och det känns som jag tar med mig massor från den här veckan. Det viktigaste är också att kroppen mår bra.

Nu sitter jag på Prags flygplats och väntar på att börja resan hem till Göteborg. Jag ser fram emot att fortsätta träna och försöka bli lite bättre varje dag. Tack för i år 2019.


December!!!

Jablonec nad Nisou är en mycket fin stad jämfört med Milovice. Äntligen finns det några restauranger, affärer och människor på gatorna. Sen blir allting mycket mysigare när det blir lite julfeeling nu i december. Jag måste faktiskt också säga att maten här i Tjeckien har varit sjukt god. Alla restauranger har varit jättebra och man får även mycket mat vilket man tycker om. 😊

Tennishallen är däremot lite annorlunda. Det finns tre banor där en av banorna är för sig själv utan läktare, det är även iiiiiskallt i hallen. Men annars är det bra. Jag tränade här igår och idag på plastmattan och imorgon är det match igen mot tjeckiskan Pulchartova. Matchen börjar klockan 13:00.

Tack Milovice

Efter första vinsten mot polskan hade jag en matchfri dag där jag fokuserade på träning men också att titta på min kommande motståndare. I andra omgången ställdes jag mot tyskan Kathleen Kanev. Även den matchen gick till tre set, men tack vare att jag ändrade lite i mitt spel så lyckades jag vända på matchen från 6-3,3-6 till 6-1 i tredje. Tyvärr förlorade vi dubbeln senare på eftermiddagen med 2-6,5-7 mot ett tjeckiskt par.

Dagen efter var det dags för kvartsfinal mot 1:a seedade. När jag såg lottningen i måndags blev jag så chockad att Kaia Kanepi som varit nummer 15 på WTA rankingen var 1:a seedad i tävlingen. Tänk vad coolt att åka till Milovice i Tjeckien (som kan vara den tråkigaste staden som finns) och få möta Kaia Kanepi. Under min matchfria dag var jag ganska glad att jag lyckades få ett träningspass med Kanepi, och nu skulle jag även få chansen att möta henne.

Jag förlorade med 2-6,1-6 och det var såklart väldigt tufft, men det var verkligen en match jag tar med mig till framtiden. Jag lärde mig väldigt mycket, framförallt lärde jag mig mycket om mig själv.

Men där tog första veckan i Tjeckien slut och vi tackar Milovice för denna gången. Nu laddar vi för nästa tävling.

Skönt att vara tillbaka

När pappa och jag kom fram till Milovice på lördagskvällen så var det ganska dött. Vi var de enda människorna i hallen så då passade vi på att serveträna, innan jag tränade med min ryska dubbelpartner kl 18:30. Under söndagen och måndagen var det kvalmatcher på alla tre banor så man fick antingen träna jättetidigt på morgonen eller jättesent på kvällen, eller både och. För mig var det inga problem då det är ungefär så mina dagar vanligtvis ser ut hemma. 🙂 Igår (tisdag) spelades de första matcherna i huvudtävlingen och min match var en av dom. Jag mötte Stefania Rogozinska från Polen som jag känner från juniortouren. Första set gick till tiebreak efter jag räddat en setboll vid 5-6, men tiebreaket vann jag med 7-1. I andra set var hon den bättre spelaren och vann det setet med 6-3 och fortsatte även ta ledningen i tredje set. Men sen skärpte jag till mig och tog 6 raka game. 6-1 till mig i tredje. Någon timme senare var det även dags för dubbel mot tjeckiska paret Hajkova/Laboutkova som jag hade koll på från Pixbo i våras. Ryskan och jag spelade bra tillsammans och vann med 6-4,6-0. Kortfattat var det en bra första dag och väldigt skönt att vara tillbaka på banan för matcher igen.

Äntligeeeen

Efter många veckor så kan jag äntligen säga att jag är helt frisk och redo för tävling igen. Träningen har ökat successivt och jag känner att de sista veckorna har varit väldigt bra och utvecklande. Efter träningsveckan på GTG tränade jag i veckan hemma på Ullevi. I måndags körde jag ett pass med Love från Ullevi som gick långt i klubbmästerskapet. Jag tyckte det var jättekul att få hjälpa till lite men det blev även ett väldigt bra träningspass. Resten av veckan har även bestått av tuff fys, tennis och lite prov i skolan. Jag har under de senaste veckorna kunnat ta igen mycket i skolan så nu ligger jag i väldigt bra fas.

Just nu sitter jag på tåget till Köpenhamn och imorgon bitti flyger jag till Prag. Jag kommer spela två 15k tävlingar i Tjeckien och jag är så glad att det är dags för tävling igen!!!